SMILA | Miljö & socialt engagemang
Flera av våra produkter är miljömärkta med EU-blomman eller har Öko-tex standard 100. Vi har också avtal med REPA. Läs lite om dessa här nedan. Scrolla längre ner och du kan läsa om Garissa i Kenya. Ett hem för föräldralösa tjejer, sjuksköterskeskola och sjukhus för fattiga som ligger i nordöstra Kenya. Dr Ekman och hans fru har sedan 1989 gjort en fantastisk insats där som vi har fått möjlighet att lämna bidrag till i flera år och gör så fortfarande.
EU-Blomman
Är det gemensamma europeiska miljömärket. Blomman fungerar på samma sätt som Svanen. Tillverkarna måste visa att produkterna klarar de krav på miljö, hälsa och funktion som ställs genom olika typer av tester och dokumentation. Kraven för märkningen med Blomman tas fram av ansvariga organ i EU:s medlemsländer. Arbetet sker på uppdrag av EU-kommissionen.
Öko-tex
Är en frivillig märkning av textilprodukter som visar att de inte innehåller några ämnen som är farliga för hud och hälsa. Eftersom man minimerar användandet av kemikalier vid tillverkningen av dessa produkter så kan man se det som en indirekt miljömärkning, även om råvarorna inte är ekologiskt framställda. För att en produkt ska få märkas med Öko-tex-märket ska den genomgå omfattande tester och kontroller och alla dess beståndsdelar kontrolleras. Såväl tyg och tråd som knappar och dragkedjor kontrolleras noggrant. Dessutom måste företaget som distribuerar produkten vara certifierat. Innehåll av miljö- och hälsoskadliga ämnen, som formaldehyd, pesticider, PCB, tungmetaller och andra kemikalierester i textila produkter får inte överstiga internationellt antagna gränsvärden. Dessa gränsvärden uppdateras kontinuerligt i takt med att ny kunskap kommer inom området. Kriterierna och högsta tillåtna värden ligger ofta i täten inom området, det vill säga de omfattar inte bara i lag förbjudna eller kontrollerade ämnen utan även andra ämnen som vetenskapligt bedömts som hälsovådliga.
REPA
Är näringslivets lösning på producentansvaret för förpackningar av plast, metall, papper/kartong och wellpapp. Med vår anslutning till REPA så har vi tillgång till det rikstäckande återvinningssystemet för förpackningar. Genom att betala förpackningsavgifter till REPA så fullgör vårt företag de krav som ställs på oss i förpackningsförordningen (SFS 2006:1273).
Garissa, KENYA
Läs om Dr. Ekmans och hans fru Monikas arbete i Garissa, som de startade när de blev pensionärer 1989. Inget vanligt pensionärsliv precis. Monika finns tyvärr inte längre i livet, men Dr. Karl-Axel Ekman fortsätter deras arbete. Genom stiftelsen som nu har bildats så går arbetet även vidare när inte Dr. Karl-Axel Ekman orkar fortsätta.
Sjukhuset var en mardröm.
Året är 1989. Carl-Axel Ekman står på ett dammigt flygfält i Kenya. Det är 40 grader varmt. Han just blivit avsläppt ur ett litet Cessnaplan som flugit honom från Nairobi. Han är utsänd av Rotarys läkarbank för att som ett sista uppdrag före pensionen arbeta på ett statligt sjukhus i Garissa. Men ingen från sjukhuset möter honom.
På flygplatsen förstår ingen vad han menar när han säger att han behöver någonstans att bo. Till Garissa kommer ingen vit människa för att stanna. Men Cessnan har redan åkt och återvänder inte förrän om sex veckor. Så småningom lyckas Carl-Axel Ekman hyra ett hus för att sedan ta sig till sjukhuset.
Sjukhuset är en mardröm. Det saknas inte bara vatten - allt saknas.
Här arbetar en enda, uppgiven, läkare. Det enda som finns i överflöd är sjuka patienter som kommit dit för att dö, inte för att bli friska. Kirurgen Carl-Axel Ekman, som är här för att operera, förstår att han inte kan öppna en enda patient utan att denna riskerar att dö av infektion. I stället börjar han organisera arbetet på sjukhuset. Både personalen och patienternas släktingar är genast med på noterna. Carl-Axel Ekman köper en säck cement för att täta hålen i väggarna så att det går att hålla rent i operationssalen. Han ser till att åsnekärrorna som transporterar vatten kommer tätare. Men under sex veckor genomför han bara tio operationer. Det finns ett enda kärl i vilket han kan koka och sterilisera operationskläder, bandage rivna av kläder, operationsinstrument och allt annat som krävs för en operation.
När han kommer hem till Sverige igen säger han till sin hustru, tandläkaren Monica Ekman: "Aldrig mer! Det är hopplöst därnere."
Men Monica Ekman svarar: "Om det är så eländigt måste du ju göra något åt det. Gå och berätta det här för folk så samlar vi ihop pengar och åker ned och ordnar vatten."
Det blir starten för deras nya liv.
Svenska läkare på plats
Under de 17 år Carl-Axel och Monica Ekman varit pensionärer har de hunnit bidra med betydligt mer än vatten till sjukhuset i Garissa. Där finns nu ett fungerande sjukhus med svenska läkare som avlöser varandra, utsända av Rotarys läkarbank, samt somaliska och kenyanska läkare och sköterskor. Sjukhuset har utvecklats till en läroanstalt genom de föreläsningar och seminarier som hälls för personalen varje vecka. Många somaliska och kenyanska läkare och sköterskor söker sig dit just för fortbildning. Monica Ekman har utbildat lokal person i tandvård.
Flickorna
Det tog ändå tre år och flera vändor till Garissa innan Monica och Carl-Axel Ekman insåg vad det största hälsoproblemet i staden var. Det var den 13-åriga flickan med blod i buken som öppnade deras ögon.
"Vi hade inte förstått vilket enormt problem och vilket enormt lidande kvinnlig omskärelse innebär eftersom ingen pratade om det. Jag försökte tala med folk, men ingen ville berätta. Det gick bättre för Monica som kvinnorna kunde prata med", säger Carl-Axel Ekman.
Det visade sig vara just den grupp barnmorskor eller jordemödrar som Carl-Axel och Monica Ekman utbildat och hjälpt så mycket inför förlossningar, som utförde omskärelserna i området. Monica Ekman berättar att det främst är äldre kvinnor som pressar på om omskärelse. De tror att en icke omskuren kvinna i familjen bringar olycka.
"Man omskär flickorna vid sex års ålder, utan bedövning. I bästa fall används ett inte så smutsigt rakblad. Barnmorskorna får inte betalt när de förlöser ett barn. Däremot när de kommer tillbaka sex år senare och omskär flickan får de betalt, 20 kronor", berättar hon.
Carl-Axel och Monica Ekman har lyckats få myndigheterna att betala barnmorskorna vid förlossningarna i stället, för att skapa ett ekonomiskt incitament att avstå från omskärelse.
Fick med sig imamerna
Carl-Axel Ekman började hålla föredrag för männen i staden och berättade om vilka medicinska problem och vilket enormt lidande för kvinnorna omskärelsen orsakar.
Männen var förvånande, de hade inte haft någon aning om komplikationerna.
Carl-Axel Ekman frågade imamerna i Garissa om Koranen verkligen påbjöd kvinnlig omskärelse. De svarade nej, och sa sig vara villiga att försöka stoppa stympningarna.
Han fick dem att sätta upp ett plakat i staden där det stod att imamerna anser att omskärelsen av kvinnor ska stoppas.
Varje fredag i Garissas moskéer predikar nu 60 imamer mot kvinnlig omskärelse. Och männen börjar förstå att omskärelse kanske inte är en så god ide, trots allt.
"De vill hellre vara tillsammans med en kvinna som inte är omskuren, eftersom det är mycket trevligare. Kvinnan mår bättre och kan sköta sin hygien. En man kan förskjuta sin hustru för att hon luktar illa", säger Carl-Axel Ekman.
Barnhem för föräldralösa
Tillsammans med organisationen Womankind, www.womankind.org.uk som arbetar emot kvinnlig omskärelse, har Carl-Axel och Monica Ekman lyckats bygga ett barnhem för föräldralösa flickor samt en skola.
I skolan går 370 flickor, varav 70 kommer från barnhemmet, övriga från familjer i staden som en uppgörelse med myndigheterna.
90 procent av flickorna i området är analfabeter. Muslimska skolor är gratis för pojkar men inte för flickor.
De flickor som nu får möjlighet att lära sig läsa och skriva i Carl-Axel och Monica Ekmans skola får en betydligt bättre chans i livet.
Tanken är att de som har gott läshuvud ska få vidareutbilda sig till sjuksköterskor eller andra högskoleyrken. De övriga får bland annat lära sig sömnad.
Hjälp till självhjälp
Polioskadade Jawahir (mitten) stöttes bort av sin familj på grund av sin sjukdom. Tack vare Carl-Axel Ekman och hans hustru Monica Ekman har hon fått gymnasie- och universitets- utbildning. Nu försörjer hon sin familj.
Carl-Axel Ekman o Susanne Bourghardt-Carlzon
Idag driver en stiftelse verksamheten vidare i följande omfattning:
- Barnhem för 70 föräldralösa flickor
- Skola för 370 flickor
- Syskola
- Mödravårds- och förlossningshem
- Förbättrad sjuk- och hälsovård för kvinnor
Nyckeln till det framgångsrika arbetet i Garissa är vänskapen, förtroendet och det nära samarbetet med två lokala hjälporganisationer – Womankind och Simaho.
2008 blev Carl-Axel Ekman utnämnd till svensk hjälte av Aftonbladets årliga manifestation för individer som uppvisat särskilt stort mod. Carl-Axel Ekman fick priset för sin livsgärning för flickorna i Garissa.